När jag nu låter mig våga formulera min tankar som jag skäms över blir det värre.
Nu tänker jag på det ännu mer.
Hur jag låter mig vara feg.
Hur jag låter mig vara bekväm.
Men jag orkar inte slå sönder allt för att få våga erkänna att jag vill ha henne.
Du, det blir kanske värre. Nu. Men du gör rätt. Du måste våga se din egen historia, visa någon, om så bara här i cyber. Det blir bra först när någon lyssnar. Och sen, blir det kanske ändå inte som du drömde om. Men bättre än nu.
SvaraRaderaTror jag.
Men det tror jag bara för att jag ser mig själv i dina ord. En märklig känsla...
Var rädd om dig!
Tack
SvaraRaderaKan du inte skiva mer? Jag behöver läsa någon som dig... Snälla.
SvaraRaderaMe like, också! väldigt mycket. Allt det där man fernissar bort, finns här, upprepningen, dilemmat man fan inte tar sig ur. Som regnnatt: gilla gilla!
SvaraRaderaNär jag läser din blogg önskar jag att du var någon jag känner. Det finns en massa vilja hos dig. Och jag anar en klokhet därunder. Under det som du kallar feghet. Och bekvämlighet.
SvaraRaderaMen är det verkligen bekvämt...?
Bekvämlighetsbegreppet är ju klurigt.
SvaraRaderaVad är bekvämt idag, hur påverkar det morgondagen.
Att inte våga göra saker...jag vet inte riktigt om det är för att slippa misslyckas. Och då är det ju någon slags, ev helt felriktad bekvämlighet.