Fan i helvete!
Hon är där hela tiden men jag törs inte berätta att hon är det enda jag tänker på.
Konstigt att jag inte kommit någon vart sen jag var 14.
Nu har det gått flera år och jag har aldrig varit så påverkad av en annan människa.
Men hon kan aldrig förstå det.
Denna fruktansvärda ensamhet är inte möjlig i längden.
Inte i längden. Men just nu. Tänk så även om nuet verkar evinnerligt.
SvaraRaderaOch skriv. Ord som är nakna som dina och vågar fråga om mening får mig själviskt nog att jubla. Genast är jag mindre ensam.
Tack. Är delad ensamhet dubbel ensamhet eller halv...
SvaraRaderaInte halv, lite lättare att bära korta stunder bara. Varje nytt steg en början. Kanske.
SvaraRaderaJa, det är den absolut. Mitt hjärta slogg några extra nästan glada slag av att du visade en förståelse för mina ord.
SvaraRaderaDet är väl att klara varje kort stund som är tricket. Inte sikta för långt för då känns det helt omöjligt att orka genomföra.
Orkar inte rätta stavfel...sorry!
SvaraRaderaKonstigt nog går dagarna. Ingen ser det min mask är glad. Jag är en utmärkt skådespelerska.
SvaraRaderaMen är det rätt att skådespela hela tiden. Ja jag har trott det väldigt länge men jag börjar verkligen undra vad det är bra för.
SvaraRaderaVet hon om det? Och är du ensam? På vilket sätt är du ensam?
SvaraRaderaHon vet det inte, men det gör hon nog...
SvaraRaderaEnsam tillsammans med andra som jag skulle göra ledsna om jag skulle göra som jag vill.
Den sortens ensamhet som skaver stora hål...
SvaraRaderaVill de ha dig där trots att du vill vara någon annanstans?